Niclas Christoffer -”Jag älskar barn och ungdomsböcker”

Niclas Christoffer är författaren som debuterade 2012 med boken Som Zlatan fast bättre. En ungdomsroman där vi möter Simon. En ung kille som har förlorat sin mamma och tvingas flytta till Malmö. Han väljer att lägga all sin energi på fotbollen men trycket inombords blir för stort och han börjar utveckla en ätstörning. Niclas har även skrivit två andra ungdomsromaner, Som James Dean fast snyggare och Airtight som också fokuserar på ohälsosamma beteenden.

Niclas är inte bara författare utan arbetar även som komiker, skådespelare och föreläsare. Våren 2017 kommer han att komma ut med sin första barnbok – Farina och den gigantiska jätten.

Hur kommer det sig att du började skriva Som Zlatan som bättre?

Jag gick manusutbildning, långfilmsmanus och så skrev jag Som Zlatan fast bättre där för jag tyckte en sån bok behövdes. Under utbildningen blev man hela tiden tillsagd att ändra det och ändra det och till sist var det inte min berättelse längre. Jag skrev då om boken till ungdomsbok och allt gick väldigt snabbt, jag skrev boken på några månader. Och sen fick jag kontraktet väldigt snabbt. Lägger man ihop all tid jag har skrivit den blir det fem år från och till.

Den första boken bygger mycket på mitt eget liv, på ätstörningsproblematiken. Själva ätstörningsdelen var absolut inte svår att skriva om, den hade jag i ryggraden, däremot var själva fotbollsdelen som jag inte alls har varit intresserad av jättejobbig att skriva.

Det jag tycker är roligt med mina böcker är att egentligen skulle man kunna flytta huvudrollsinnehavaren mellan berättelserna. Jag gillar att leka med könsrollerna. Det som blev så omtalat med Som Zlatan fast bättre var att det var en grabb som hade ätstörningar. Jag visste själv att det inte fanns litteratur och det är lite därför jag gjorde både filmen och skrev boken.

Är det jobbigt att dela med sig av något som själv ligger en så nära?

Jag är väldigt öppen av mig och hade inte det problemet. Jag själv mådde bra när jag skrev boken, däremot är det väldigt många som hör av sig till mig som inte gör det. Jag tycker att skriva kan vara fantastisk bra terapi men man ska också vara försiktig för mår man dåligt kan man må sämre av att skriva. När någon som går i behandling frågar mig om de borde börja skriva svarar jag alltid att prata med din psykiatriker om du är redo för det. När du lämnat problemen bakom dig då funkar det alltid att skriva, det blir en ny bearbetning. Jag var färdigbehandlad när jag började skriva boken.

Hur fungerar din skrivprocess?

Lugnare perioder med mindre föreläsningar och uppdrag har jag mitt författarjobb att falla tillbaka på, då sitter jag hemma och skriver. Jag är noga med hur jag jobbar. Jag driver på mig själv och det är väldigt vanligt att jag skriver ett par timmar varje dag och sen går jag vidare och göra andra saker. Jag har en drömtillvaro när det gäller jobbmässigt. Jag har jobbat många år med det jag älskar att göra. Men jag drömde aldrig om att skriva en bok så som många andra gör.

I första boken skrev jag slutet först. Det gör jag rätt så ofta. Jag har en ide om själva ämnet, tänker ut ett slut och börjar om från början när slutet finns. Det är väldigt ofta jag skriver om slutet när jag kommer till slutet. För mig funkar det bättre när jag vet vad som ska hända. Jag gör så gott jag kan för att det ska vara enkelt att läsa. För det första är det ungdomsböcker och det ska vara lättillgängligt. Sen tycker jag som person om att läsa enkel litteratur. Jag sitter verkligen och letar igenom mina texter och letar ord. Om ett ord är tufft och svårt så vill jag gärna hitta ett ord som är lättare.

Jag skriver bara utifrån ett perspektiv, jag har bara en huvudrollsinnehavare. Vi följer den personen genom hela boken. Det har både fördelar och nackdelar. Jag gillar det sättet att läsa, för då tycker jag det är lättare att identifiera mig med personen. Egentligen är det så livet fungerar. Jag vet ju bara hur det är i en situation när jag är där. Jag vet inte vad som sägs bakom min rygg när jag går.

Jag själv blandar inte in andra personer i skrivandet förens jag har fått kontraktet. Alla människor har åsikter. Är det ett ämne jag inte vet mycket om lär jag mig gärna, frågar folk och läser material. Men innan jag är nöjd med själva grundmanuset skulle jag aldrig låta en kompis läsa det. Ju fler kockar ju sämre soppa typ, och sen finns det dem som gör tvärtom.

Har du börjat på något annat projekt som vi kan få ta del av?

Jag har en sagobok som kommer ut i slutet av april som jag sitter med en redaktör nu och går igenom. Det blir den fjärde boken. Jag har skrivit en fjärde bok i samma stuk som de tre första men känner mig inte klar med den för jag är inte helt nöjd. Jag är rätt hård mot mig själv.

Gillar du att vara mångsysslare eller skulle du vilja vara författare på heltid?

Jag gillar att stå på scen och att bara sitta hemma och skriva hela dagarna skulle inte funkat för mig. Det var många som frågade efter att jag hade skrivit första boken om jag såg mig själv som författare och det gjorde jag inte. Jag ser mig själv som en allkonstnär. För mig är skrivandet fantastiskt och jag är glad att jag fått den möjligheten.

Om du fick vara en valfri karaktär från en valfri roman, vem skulle du välja att vara?

Då skulle jag valt att vara flickan i Exorcisten. Den boken är den bästa rysaren som finns. Sen är jag nyfiken på om hon verkligen var besatt eller hade en väldigt dålig period i sitt liv.

Vilka tre saker skulle du ta med dig till en öde ö?

Då skulle jag ta med mig solkräm, vatten att dricka och en båt så jag kan ta mig därifrån när jag blir trött på solen.