Laboon (2017)

Författare: Henrik Tord

”Annandagens morgon. Sandra och Matti ser hur vågen närmar sig som ett vitt skum vid horisonten. De letar förtvivlat längs stranden efter sin son Viktor. Sedan dundrar havet in. 

Samtidigt, på en båt strax utanför Khao Lak. Alla i dyksällskapet är chockade. De har lyckats ta sig upp från trettio meters djup trots havets strömmar som kastat runt dem som trasdockor. Marko, dykinstruktören med ett mörkt förflutet, blickar ut över förödelsen när de närmar sig land. Kaoset, alla döda kroppar. Det här är min chans. 

Sex år senare väcks Sandra av telefonen. Åren av bottenlös sorg har satt sina spår. Huset ekar tomt, Matti är utflyttad. Hon kisar mot den bländande skärmen. Vem ringer mitt i natten? 

Det här är Bertil Arvidsson från ambassaden i Bangkok. 

Hon blir iskall. Är detta samtalet? Efter sex år! 

Mannen harklar sig: Vi har hittat er son.”

Du kan köpa boken HÄR eller HÄR

Recension: Jag får erkänna att jag har ont i magen efter att ha läst ut Laboon. Människan kan verkligen vara mörk och Henrik Tord har lyckas fånga det ångestframkallande som ligger begravt i desperation. Laboon är så bra skriven samtidigt som den är brutal och rå,vilket gjorde att jag valde att ta paus efter att ha läst en bit. Det är en hel del att smälta ända fram till slutet. Sammanlagt får boken 4 av 5.

Recensionsexemplar av Ordfront förlag