Andreas Ek

Anders Ek debuterade 2016 med spänningsromanen Raseri. Där det bryter ut ett livsfarligt virus som inte lämnar någon oberörd. Nu är andra delen i duologin här, Törst. En spännande fortsättning på den intensiva första delen. Andreas är inte bara författare utan arbetar även som polis. Ett stort tack till Andreas för att du har ställt upp på att svara på mina frågor!

När vi träffades i höstas på bokmässan så sa du att du kände press, att kunna möta kraven läsarna fått efter att ha läst första boken Raseri. Nu är uppföljaren Törst här. Vad har du nu för tips att dela med dig av efter att ha kommit i mål?

Jag kände efter Raseri att Törst var tvungen att bli bättre och om jag tror läsarna så är det nog så. Men det bästa tipset är att vara lyhörd och att inte vara rädd för förändringar. Det du skriver är inte skrivet i sten, lyssna på feedback och kommentarer och var inte rädd för att göra dramatiska förändringar. Men Törst blev det inte så direkt, men i början hade jag en liten tanke som min fru viftade bort. Hon blev nästan arg, så då var det bäst att göra som hon sade 😉 Och det blev bättre kan jag tillägga.

Bortsett från vad läsare tycker. Raseri eller Törst, vilket är du mest nöjd med?

Törst. Utan tvekan. Jag tycker själv (hopppas att det nu är så) att jag har utvecklats i mitt skrivande. I Törst finns det lite mer djup än i Raseri som var mer pang på. Även om Törst också är mycket intensiv spänning så är det inte nonstop som i Raseri.

Vilket är det som kommer sig naturligt i din arbetsprocess först, berättelsen eller karaktärerna?

Berättelsen. Karaktärerna utvecklas under tiden som jag skriver och det tycker jag är lite häftigt. Ofta har jag inte ens tänkt att en karaktär ska vara med från början, men så helt plötsligt dyker den upp och får mer och mer plats allteftersom berättelsen går vidare. Som Petter i Törst till exempel, han får rätt mycket mycket plats, men det var inte alls meningen. Han var först bara en i mängden, men sedan växte han mer och mer.

Smittan som sprider sig i båda böckerna gör böckerna otroligt spännande men samtidigt är det för mig ett av mina värsta mardrömsscenarion. Hur har du hittat inspirationen till historien?

Jag gillar ju det här virustemat i böcker, filmer och serier. Böcker/filmer som ”I am Legend”, ”Word War Z” och ”28 dagar-serien” har jag hämtat en del inspiration från. I mina böcker utvecklar sig smittan på ett lite annorlunda sätt, med två faser som sker. Raseriet först och sedan törsten. Sedan ville jag ha en någorlunda vetenskaplig förklaring på viruset och då är google ens bästa vän.

Du jobbar som polis till vardags och du har familj så tid till att skriva är säkert inte det lättaste att få ihop. Skriver du helst på morgonen eller kvällen?

Det är lite olika. Jag skriver när jag känner för det. Ofta är det på dagarna när jag har lämnat barnen på skolan. Men ibland på kvällen när de gått och lagt sig. Min fru jobbar också som polis och ibland kvällar. Då är det perfekt att skriva när barnen sover och hon jobbar.

Din tredje bok ska bli en deckare. Vilken genre upplever du som mest utmanande att skriva?

Deckaren, helt klart. I Raseri och Törst kunde fantasin flöda friskt, men i deckaren går det inte. Det får bli strama tyglar, i vart fall när det gäller det polisiära. Eftersom jag är polis och har jobbat som yttre befäl, utredare och förundersökningsledare så är det viktigt att det blir rätt och korrekt. Där ligger utmaningen att göra det hela spännande. Jag vill ha ett högt tempo och mycket spänning och jag hoppas att jag har lyckats med det.

I min deckare kommer läsaren att få en inblick i hur det faktiskt fungerar polisiärt, i vart fall i det initiala skedet då ett grovt brott uppdagas. Vidare kommer jag att placera läsaren i baksätet på polisbilen under pågående insatser vid grova brott. Då är det viktigt att min fantasti inte skenar i väg, för det måste bli korrekt, eller i vart fall så nära sanningen som möjligt. Jag vill skriva en deckare som inte är som de flesta andra. En deckare som handlar om hur polisen jobbar på riktigt.