Harungen (2018)

Författare: Ina Rosvall

”Längst fram vid miman står en klunga människor och jag ställer mig precis bakom, intill dem. Då ser jag det. I vätskan har det bildats ett moln av något som liknar fiskfjäll, som ett gnistrande konfetti i maskinen. Bara en del av vätskan har fjäll, resten verkar stilla, närapå helt utan strömmar. De glittrar i matt silver och blått, den sortens färg som nästan kan ge en blodsmak i munnen eftersom den känns så full av järn och kropp.

På slätten ligger laboratoriet där hon arbetar. Där bedrivs experiment på djur för att undersöka medvetandets mekanismer, och hjärnaktiviteten tankas upp i en mima. Hemma finns familjetryggheten, men med tiden dras hon alltmer till miman. När hon hittar en övergiven harunge på vägen till jobbet tas allt till en ny nivå. Harungen är en suggestiv debutroman om en kvinna som överskrider gränser, och om vår eviga fascination inför det okontrollerbara.”

Du kan köpa boken HÄR eller HÄR

Recension: Det här är vad jag brukar kalla ”krånglig” litteratur. Språket är välskrivet och allt men jag förstår inte själva meningen med boken. Jag hänger med när hon skriver om sin familj. Hur hon egentligen inte känns närvarande i något förutom sitt jobb. Men när det kommer till miman känner jag mig förvirrad för jag förstår helt enkelt inte vad poängen är. Harungen framkallar för min del lite för mycket obehag i beskrivning runt miman och djurförsök. Vi är inte alls på samma nivå när det kommer till vårt synsätt för andra arter. Sammanlagt får boken 2,5 av 5.

Recensionsexemplar av Albert Bonniers förlag